Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Vid ekarnas stränder i Örikets värld
där stjärnorna speglas i drömlandets fjärd,
anas vårt uppdrag i sjöfåglars flykt
i landet som fäderna danat och byggt.
Vi manas att söka det största av allt,
ett uppdrag av Herren att vara ett salt,
att söka oss fram till försoningens skatt
som lyser för alla i stjärnornas natt.

Som strandängens liljor i sjöbrisens fläkt
bär skönhet som liknar kung Salomos dräkt
är skatten som ryms i rättfärdighets tro,
så sök den och vandra på bönernas bro.
Skörden är stor och allt mörker har flytt,
ljuset skall råda när dagen har grytt.
Inget är gömt eller dolt för vår syn
och vita som snö lyser molnen i skyn. 

De tolv sändes ut på det uppdrag de fått
med öppnade ögon och tjänandets lott.
Med tro byggd på berggrund och klippornas form
de stillade vågor och tämjde en storm.
Till arma och tyngda kom frälsningens bud
med ord som var sända av himmelens Gud.
Det ordet är rikt och bär frukt från ett land,
planterat och sprunget ur Skaparens hand.

De trötta får vila, de arma får tröst.
De hör ifrån lysande skyar en röst.
När träden blir gröna och väntar på skörd
är sommaren nära och bönen blir hörd.
Förtöjningar lossas i vindarnas brus
ett skepp styr mot Storvänerns bländande ljus.
Ett moln över viken ger Högkullen färg
av ljuset som kom från Förklaringens berg.