I vindvaggad vass och vid klapperstens vallar
kan stillheten höras bland holmar och skär.
Den skälver bland stormböjda, vindgnagda tallar
i sjörök som vandrar dit kvällsbrisen bär.
Mot ytterskärgårds skulpterade stränder
syns mörka konturer av vågstöpta berg.
Där ekpatriarkerna står som legender  
glimrar små ljusstänk med natthimlens färg.

Trettondagskvällen bär heliga stunder
om Helga tre konungars hyllning till Gud.
De kom för att skåda det största av under
och ära den nyföddes sanning och bud.
Till änglakörs sånger de gav sina gåvor
och världarnas frälsning stod öppen och fri.
Och folken på Jorden fick njuta Hans håvor
till skyarnas toner med lovsång däri.

Flikar av ljus över radband av öar,
fjädermoln lätta som sprödaste glas,
vandrar vid en av de vackraste sjöar
som någonsin setts under stjärnornas grace.
Vindorgeln spelar med toner som bringar  
en psalmsång med strömmar av blåa ackord.
Skira och sköna är klangernas vingar,
de tolkar den sprakande stjärnhimlens ord.

En vindarnas viskning från Storvänerns vatten
går fram genom vissnade vassar och gräs.
Den stannar där frosten glaserar om natten
bland jordtunga dofter från ängar och näs.
Dess stämgaffel prövar och finner musiken
som harmonierar med sfärernas sång
och sprider hommage över länder och riken
om Barnet som fötts i en krubba en gång.