Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

När horisonten döljer sig om natten
och månens lykta tänds vid Läckö Strand.
Då ser vi silvrigt skuggspel över vatten
och glittrets våg som rullar in mot land.
Vi känner stolthet över Vänerns riken
när eklövs flikar viskar vårens sång
och vandringsmolnen speglar sig i viken
där rika minnen följer tidens gång.
 
Vi stannar till in under himlens fönster
där vågor sköljer strandens blåa bård.
Där ädla lövträds skönhet formar mönster
och vittnar om en gammal anrik gård.
Det står en gåtfull lyster vid en udde
med vita bränningar vid stänkvått skär.
I drömmen syns en skönt broderad kudde
där du kan vila du som är mig kär.
 
Vi hör hur vindar viskar med sin vårfläkt
och räknar bleka stjärnor över skyn.
Där träden står med pärlbroderad vårdräkt.
syns månen sakta vandra över byn.
Och aldrig, aldrig skall jag glömma stunden
då Herrens skapelse blev uppenbar.
Då Andens vindar blåste över lunden
och gav vår jord en kärlek underbar.

Ut över Vänerhavets blåa slätter
står månens gata som ett guldets band.
Den visar vägen under vårens nätter
bort mot ett evigt rikt och fruktbart land.
Där vill jag gå med dig bland blomstersängar,
där skall vi vandra tills vår morgon gryr.
Vår färd går bort mot Ljusets vita ängar
med Herrens Ord som ledning och som fyr.