Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Kinna-bonden bort i öster varslar storm.
Mörka skyar slits itu och ändrar form.
När galärer ros till Läckö och förtöjs
hörs kommandorop då åror sänks och höjs.
In mot ankarredd i viken styr eskort.
Sätteriet bjuder lä och ankarort.
Offerskärv i Bösshamns fjärd
ger åt flottan lycklig färd,
då den seglar in i Ekens sagovärld.

När den långa vinternatten går mot dag,
stiger solen över trötta roddarlag.
Nicolaus som är sjömännens patron
blickar vänligt ner mot fjärden från sin tron.
Han har låtit kors och snesar, stång och stav
leda fartygen mot slott vid Vänerhav.
Genom nor och invid bratt
i en stjärnlös, stormig natt
har han lotsat över grynnor, bank och gatt.

Från Galejviken hörs plötsligt skarpa skott.
Skärgårdsflottan övar strid vid Läckö slott.
Över kungens hamn står moln av rök och damm,
när galärerna ros fram med eld och ramm.
Då kanon och nickehakar brakar loss
vet soldat och marinärerna förstås
att mobilt artilleri
och marint infanteri
gör att också Nicolaus står dem bi.

Fram mot kvällen hörs musik från riddarsal.
Slottets herre bjuder flottan in till bal.
Från kajutor, roddarbänkar, däck och back
sjunger roddare och skeppsgossar till tack.
Upp i stormast och i förmast flaggas blått
med en hyllning till barockens vackra slott.
Upp i riggar och speron
sjunger Väner-vind med ton
som ger ära till vårt slott och Gustafs tron.