Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Över frostmätta ekskogars gnistrande bryn
ser vi nattmoln som vandrar bland stjärnor i skyn.
Vi hör sorl från en bäck med en virvlande ström   
som en saga, en syn i en dröm.
I en nätternas tystnad vid månbelyst strand
vandrar minnen från förr i ett skimrande band.
Vi hör lockrop som går över höjder vid sjön
i ett tindrande ljus över ön.

Då en natthimmel lyser så flimrande grön
flammar norrskenet givmilt och grant över ön.
Och ett silvervitt månljus strör ljus vid ett berg,
målar Eken i polstjärnans färg.
Slottet står där så grant i ett glimrande dis
klätt i tusentals froststjärnors dräkt utav is.
Under skyars metallglans och dofter av skog
kan en vandrare aldrig få nog.

Över skogklädda höjder, vid öar och sund
står ett regnbågslikt färgspel när månen är rund.
Här har pilgrimer vandrat mot avlägsna mål,
här har vandrare tänt sina bål.
Hit har kyrkobåtsfarare rott över sjön 
för att höra om Ordet, den bedjandes lön.
Till de vackraste stränder som finns på vår Ö
fördes budet på Gudsvindars Sjö.

Vi förstummas av ljuset som stjärnhimlen sänt,
av ett flammande norrsken som skyar har tänt.
Över blanksvarta hällar, en vågornas skänk,
speglas stjärnor i glittrande stänk.
Bort i öster skönjs dagningens sällsamma ljus
och en morgonens bris väcker dyningars brus.
Som en Skaparens gåva i underskön trakt
kan vi ana det ljus Han har bragt.

Invid Trelle bär fjorden en skönhetens grace
som en glimrande spegel av sprödaste glas.
Här har fartygen stävat i hundratals år
in mot stränder där skönheten rår.
Mellan björkar och rakstammig fura vid strand
sänder fullmånen sken över sjöfararland.
Som ett skyarnas budskap vid kobbar och häll
går en Gudsvind i fullmånens kväll.