Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Ängsligt hörs ropet i natten
ut över Aranäs vatten.
Storlommen varnar för storm.
Blodröd står månen vid gatten.
Nere vid ekjättars stränder
slumrar en makternas borg.
Vallgravar badar i ljus
invid den mäktiges hus.

En hotande molnbank i söder
minner om svekfulla bröder.
Den vandrande skyn ändrar form.
Kornblixtar slocknar och glöder. 
Rolös och sömnlös är marsken,
vilsen är molnskuggans flykt.
Varsel om vanmakt och sorg
står vid den vakandes borg.

Han kommit från korstågens länder,
strider och våldsamma bränder.
Flyktigt som vind var ett liv
vid Nevas och Ladogas stränder.
Förbunden att kämpa till döden
för Herren, för rike och kung.
Han anfört triumfernas char,
smyckad med segrars standar.

Karelens och Novgorods kloster,
psaltarsång och Pater noster,
hägrar bland murar och värn
i drömsyn vid storborgens poster. 
Vemodigt klingande klockor
ljuder från invigda rum.
Skogarna suckar i vind,
blekt lyser lyktor vid grind.

Avsked och uppbrott är nära,
borta är frihet och ära.
I brevet han skrivit till Gum
ryms bördor så svåra att bära.
Hans blickar har fäste i fjärran
långt bort i tavasternas land.
Stjärnorna slocknar i öst,
ödslig är varfågelns röst.