Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Vi läser om hur Kristus for till Himmelen en gång
och minns Hans Ord om vägen och om porten som var trång.
Att liv besegrar döden och förebådar ljus
det hade han predikat om i Herrens eget hus.
Han for till Himlens rike från lidande och död
till land så överflödande av Evighetens glöd.
Till kärlek fylld av värme, till trons och hoppets land
gick resan genom sfärer just när himlen stod i brand.

Hör vindar och hör fåglar på Himmelsfärdens dag
besjunga Vänerhavets strand och skön arkipelag.
Kom gå bland alla blomster som Skaparen har sänt
med bud att mörkret lämnat oss och Ljuset återvänt.
Kom lyss till kyrkoklockor som sänder ut ett bud
att kärleken skall segra med en eld och kraft från Gud.
Som Andens vindar blåser med mildhet, frid och ro,
skall Herrens godhet råda och ge världen hopp och tro. 

Den största gåvan skänks oss så fint i vårens rus,
då liv besegrar döden med sin värme och sitt ljus.
Ut från hans Faders rike det flödar glada bud
om evighetens löften från en sann och trofast Gud.
I morgonbris från Vänern ryms Guds kärleks varma vind,
den fyller oss med glädje och smeker ömt vår kind.
Och alltid skall vi minnas Hans Ord i biblisk tid
med budskapet om nåden och om liv i Herrens frid.

Den ros som jag vill ge dig får aldrig nånsin dö.
Dess färger, doft och rikedom strör tro på Berg och Ö.
Och över Vänerns vidder har varje enskild stund
en vind av kärlek, hopp och tro i vikar och i sund. 
Och alltid skall den vinden ge bud om harmoni,
en Kristusvind som blåser och gör varje mänska fri.
Dess glans får aldrig blekna, dess styrka aldrig dö.
Nej, den skall varje soluppgång ge kraft åt Berg och Ö.