Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Praktens prostar spelar lyra grant
från en frostig björk i Martorpsskogens kant.
Spröda höstlöv virvlar varsamt ned
i hage och hed.
Nakna grenar blottas
av en sol som brottas
med ett moln i blågrått ljus,
då Mickelsmäss randas vid härd och hus. 

Bortom alla sinnens djup och bredd
finns en ordning  vist och ogripbart beredd.
Ljusets källor tänds för bärgad skörd,
bönen är hörd.
Himlens alla fönster,
med fördolda mönster,
öppnas av en högre Lag, 
på sankte Mikaels egen dag.

När höstens färger lyst till Mickelsmäss
anas uppbrottssång från traktens vilda gäss.
Andefrid och vila lyses ut
vid skördens slut.
En ode till hösten
tolkar inre rösten,
smärtsamt ömsint, fylld av tröst,
vid gula åkrar som doftar höst.

Ljusa dimmor från en sankmarks dyn
lyfter som en sagans fågel upp mot skyn.
Tranor ropar vemod från en myr.
Mickelsmäss gryr.
Skogens gröna lummer
står i tidlös slummer
vid en gammal torpruin,
likt vildvinsrevan i ekravin.

Rosa vandringsmoln med lätta fjät
speglar Bergets, Öns och Vänerns majestät.
Silverhamrad ligger Kinnefjärd
i Vänervärld.
Uppbrottets förväntan,
drömmarna och längtan
flyger som ett vingat frö
bort över viken mot Ekens ö.

Där brudbrödsvita ängar stått en gång,
som ett signum vid en nyfödd källas språng,
väntar åkrar på en gränslös kraft,
växandets saft.
Morgongåvans gårdar,
land som mänskor vårdar,
vilar ut i ekars land.
Tacksägelsen sjuder vid Vänerns strand.